Rund kopparbaserad NicrLegering 180grad Klass isolerad emaljerad koppartråd

1. Material Allmän beskrivning

1)

Manganinär en legering av typiskt 84 % koppar, 12 % mangan och 4 % nickel.

Manganintråd och folie används vid tillverkning av resistorer, särskilt amperemetershunt, på grund av dess praktiskt taget noll temperaturkoefficient för motstånd och långtidsstabilitet. Flera manganinmotstånd fungerade som laglig standard för ohm i USA från 1901 till 1990. Manganintråd används också som en elektrisk ledare i kryogena system, vilket minimerar värmeöverföringen mellan punkter som behöver elektriska anslutningar.

Manganin används också i mätare för studier av högtrycksstötvågor (som de som genereras från detonation av explosiva ämnen) eftersom det har låg töjningskänslighet men hög hydrostatisk tryckkänslighet.

2)

Constantanär en koppar-nickellegering även känd somEureka, Förskott, ochFärja. Den består vanligtvis av 55 % koppar och 45 % nickel. Dess huvudsakliga egenskap är dess resistivitet, som är konstant över ett brett temperaturområde. Andra legeringar med liknande låga temperaturkoefficienter är kända, såsom manganin (Cu₈₆Mn₁₂Ni₂).

För mätning av mycket stora töjningar, 5 % (50 000 mikrostrian) eller mer, är glödgad konstantan (P-legering) det rutmaterial som normalt väljs. Constantan i denna form är mycket duktil; och, i tjocklekslängder på 0,125 tum (3,2 mm) och längre, kan töjas till >20 %. Man bör emellertid komma ihåg att under höga cykliska töjningar kommer P-legeringen att uppvisa någon permanent resistivitetsförändring med varje cykel och orsaka en motsvarande nollförskjutning i töjningsmätaren. På grund av denna egenskap och tendensen till för tidigt rutnätsfel vid upprepad töjning, rekommenderas vanligtvis inte P-legering för cykliska töjningsapplikationer. P-legering finns med STC-nummer 08 och 40 för användning på metaller respektive plaster.

2. Emaljerad tråd Introduktion och tillämpningar

Även om den beskrivs som "emaljerad", är emaljerad tråd faktiskt inte belagd med vare sig ett lager emaljfärg eller med glasaktig emalj gjord av smält glaspulver. Modern magnettråd använder vanligtvis ett till fyra lager (i fallet med fyrfilmstyp) av polymerfilmisolering, ofta av två olika sammansättningar, för att ge ett segt, kontinuerligt isolerande lager. Isolerande filmer för magnettråd använder (i ordning efter ökande temperaturintervall) polyvinylformal (Formar), polyuretan, polyimid, polyamid, polyster, polyester-polyimid, polyamid-polyimid (eller amid-imid) och polyimid. Polyimidisolerad magnettråd kan arbeta vid upp till 250 °C. Isoleringen av tjockare fyrkantig eller rektangulär magnettråd förstärks ofta genom att linda in den med en högtemperaturpolyimid- eller glasfibertejp, och färdiga lindningar vakuumimpregneras ofta med en isolerande lack för att förbättra isoleringshållfastheten och lindningens långsiktiga tillförlitlighet.

Självbärande spolar är lindade med tråd belagd med minst två lager, det yttersta är en termoplast som binder ihop varven vid uppvärmning.

Andra typer av isolering som glasfibergarn med lack, aramidpapper, kraftpapper, glimmer och polyesterfilm används också i stor utsträckning över hela världen för olika applikationer som transformatorer och reaktorer. Inom ljudsektorn kan man hitta en tråd av silverkonstruktion och olika andra isolatorer, såsom bomull (ibland genomsyrad av någon form av koaguleringsmedel/förtjockningsmedel, såsom bivax) och polytetrafluoreten (PTFE). Äldre isoleringsmaterial inkluderade bomull, papper eller siden, men dessa är endast användbara för applikationer vid låga temperaturer (upp till 105°C).

För att underlätta tillverkningen har en magnettråd av lågtemperaturkvalitet isolering som kan tas bort av lödningsvärmen. Detta innebär att elektriska anslutningar i ändarna kan göras utan att först skala av isoleringen.

3.Kemisk sammansättning och huvudsakliga egenskap hos Cu-Ni lågresistanslegering